mitt glada liv skall jag smitta av mig till andra i behov.

en kopp kaffe, kollegeblock och bläckpennan i högsta hugg, det är terapi för min smak det, och långa samtal men mamma och Niklas förståss.

Jag mår bra i mig själv, jag kan tänka mig in i hur det är att inte göra det, och att det är svårt att göra förändring i sitt liv om det behövs, om man inte tar tag i sitt liv själv.

Jag har en värninna som mår så dåligt, hon dricker cocacola, kaffe och röker sig igenom livets tuffa dagar (som hon själv anser sig ha). Att hon har det jobbigt det kan alla se, flera barn och är inte alls gamal, inget arbete men en god utbildning, är gift men anser sig inte ha ett lyckligt förhållande. - tråkigt att ta tag i det livet, men annars växer problemen och blir större, svårare, fler blandas in osv. arnen och mannen har även de sina problem.

problem har vi väll alla, men olika gradersproblem.
hon kommer till mig, är trött och pustar ut, - jag är så trött, trött, nej jag orkar inte får hon fram till ett av barnen som vill ha hennes uppm'rksamhet.
- nä rjag försöker tala henne till rätta, kan hon få tårar i ögonen och sen pustar hon ut och säger . jag orkar inte.

jag vet inte vad man ska göra åt situationen men jag vet iallafall att jag är lycklig och försöker smitta av min glädje och energi till henne, jag säger vad jag tycker och försöker hjälpa henne genom att hon kan få tala ut. men frågan är egentligen, vad ska man göra, hon kanske inte orkar längre snart. + att hon är så överviktig. jag tog med henne på vattengympa en termin, men hon hade oftast bortförklarningar till att slippa följa med.


/Therese