Född i fel kropp, att kroppen vill tillexempel. bli kvinna och i huvudet är kvinnan en man. Inte homsexuell utan född i fel kropp..
En ung tjej talar ut i tv 4 idag i programmet efter tio. (23 november -2009 kl 10 10 )
Kim är pojke men född i en tjej kropp och han är enäggstvilling, syster.
Funderingar sätter ju såklart igång i huvudet på mig, undrar på hur det kan gå till, att det händer, för det finns många fall i lilla Sverige, i Världen och jag tycker att det ska accepteras mer än vad det gör, man bör inte mobbas överhuvetaget, men varför reta någon som är normal men född med ett för den fel kön.... Jag tycker att alla kan sätta sig ner och fundera över, det kan inte vara lätt att känna. och att de som vågar tala om det och erkänna för sig själva och andra är starka och unika!
Mobbning är äckligt!
Fundering: Är de som är transexuella födda i fel kropp men de står ut med det och kan lixom leva i en kvinnas (utklädda i kvinnokläder) och som man ibland.
Har det alltid funnits? Starka människor finns, unika människor finns, så det tror jag....
/Therese
måndag 23 november 2009
fredag 13 november 2009
underar om det var många ute i Sverige som grät idag
Idag började min dag kl 06 00 =)
alltid härligt att komma upp i tid, eller hur?
Idag gick jag med Lova till Dagis, kl 09 00, men innan vi kom ut till vagnen så hade hon hunnit hitta förra julens kvarglömda (oöppnade) anjovisburk, och öppnat den.. Ja ja kan inte förklara känslan av att ta hand om denna smörja och stankt, uchhh va äkligt det var...
Tur att hon inte lucktar så nu, och dagis tyckte det var en rolig berättelse på morgonen....
Jag tittade på Maulo iefter tio idag ja, undrar om jag inte var ensam om att gråta, jag gråt tigerfloder, och kännde en känsla av att vilja förändra och förverkliga min dröm, (Jag, vill att du kommer tillbaka nu, min snäcka, vi vill ha tillbaka dig utan droger nuuuuu....) - personen det handlar om är hemlig, och berättelsen för mig också. men det jag fick se och höra ur Maoulos program i efter tio idag (fredag den 13/11 -2009) det träffade i stenen, i halsgropen, hjärtat och tankarna far hit och dit, en känsla av förvirring och jag (vi ) är inte ensamna......
Det var Filippa (en ung kvinna) hennes mor och syster (i publiken) och en kille (som är känd, minns nu ej killens namn) men historian som Filippas mamma och Filippa berättar, ja helt otroligt, bra gjort av dem, utelämmnade kan man tycka, men oj va bra och starkt gjort! De gjorde mig glad och ledsen. glad för att man fick hopp om att det kan bli så himmla bra.
/Therese
alltid härligt att komma upp i tid, eller hur?
Idag gick jag med Lova till Dagis, kl 09 00, men innan vi kom ut till vagnen så hade hon hunnit hitta förra julens kvarglömda (oöppnade) anjovisburk, och öppnat den.. Ja ja kan inte förklara känslan av att ta hand om denna smörja och stankt, uchhh va äkligt det var...
Tur att hon inte lucktar så nu, och dagis tyckte det var en rolig berättelse på morgonen....
Jag tittade på Maulo iefter tio idag ja, undrar om jag inte var ensam om att gråta, jag gråt tigerfloder, och kännde en känsla av att vilja förändra och förverkliga min dröm, (Jag, vill att du kommer tillbaka nu, min snäcka, vi vill ha tillbaka dig utan droger nuuuuu....) - personen det handlar om är hemlig, och berättelsen för mig också. men det jag fick se och höra ur Maoulos program i efter tio idag (fredag den 13/11 -2009) det träffade i stenen, i halsgropen, hjärtat och tankarna far hit och dit, en känsla av förvirring och jag (vi ) är inte ensamna......
Det var Filippa (en ung kvinna) hennes mor och syster (i publiken) och en kille (som är känd, minns nu ej killens namn) men historian som Filippas mamma och Filippa berättar, ja helt otroligt, bra gjort av dem, utelämmnade kan man tycka, men oj va bra och starkt gjort! De gjorde mig glad och ledsen. glad för att man fick hopp om att det kan bli så himmla bra.
/Therese
torsdag 5 november 2009
mitt glada liv skall jag smitta av mig till andra i behov.
en kopp kaffe, kollegeblock och bläckpennan i högsta hugg, det är terapi för min smak det, och långa samtal men mamma och Niklas förståss.
Jag mår bra i mig själv, jag kan tänka mig in i hur det är att inte göra det, och att det är svårt att göra förändring i sitt liv om det behövs, om man inte tar tag i sitt liv själv.
Jag har en värninna som mår så dåligt, hon dricker cocacola, kaffe och röker sig igenom livets tuffa dagar (som hon själv anser sig ha). Att hon har det jobbigt det kan alla se, flera barn och är inte alls gamal, inget arbete men en god utbildning, är gift men anser sig inte ha ett lyckligt förhållande. - tråkigt att ta tag i det livet, men annars växer problemen och blir större, svårare, fler blandas in osv. arnen och mannen har även de sina problem.
problem har vi väll alla, men olika gradersproblem.
hon kommer till mig, är trött och pustar ut, - jag är så trött, trött, nej jag orkar inte får hon fram till ett av barnen som vill ha hennes uppm'rksamhet.
- nä rjag försöker tala henne till rätta, kan hon få tårar i ögonen och sen pustar hon ut och säger . jag orkar inte.
jag vet inte vad man ska göra åt situationen men jag vet iallafall att jag är lycklig och försöker smitta av min glädje och energi till henne, jag säger vad jag tycker och försöker hjälpa henne genom att hon kan få tala ut. men frågan är egentligen, vad ska man göra, hon kanske inte orkar längre snart. + att hon är så överviktig. jag tog med henne på vattengympa en termin, men hon hade oftast bortförklarningar till att slippa följa med.
/Therese
Jag mår bra i mig själv, jag kan tänka mig in i hur det är att inte göra det, och att det är svårt att göra förändring i sitt liv om det behövs, om man inte tar tag i sitt liv själv.
Jag har en värninna som mår så dåligt, hon dricker cocacola, kaffe och röker sig igenom livets tuffa dagar (som hon själv anser sig ha). Att hon har det jobbigt det kan alla se, flera barn och är inte alls gamal, inget arbete men en god utbildning, är gift men anser sig inte ha ett lyckligt förhållande. - tråkigt att ta tag i det livet, men annars växer problemen och blir större, svårare, fler blandas in osv. arnen och mannen har även de sina problem.
problem har vi väll alla, men olika gradersproblem.
hon kommer till mig, är trött och pustar ut, - jag är så trött, trött, nej jag orkar inte får hon fram till ett av barnen som vill ha hennes uppm'rksamhet.
- nä rjag försöker tala henne till rätta, kan hon få tårar i ögonen och sen pustar hon ut och säger . jag orkar inte.
jag vet inte vad man ska göra åt situationen men jag vet iallafall att jag är lycklig och försöker smitta av min glädje och energi till henne, jag säger vad jag tycker och försöker hjälpa henne genom att hon kan få tala ut. men frågan är egentligen, vad ska man göra, hon kanske inte orkar längre snart. + att hon är så överviktig. jag tog med henne på vattengympa en termin, men hon hade oftast bortförklarningar till att slippa följa med.
/Therese
onsdag 4 november 2009
resultatet av min besvikelse
Jag är fortfarande besviken på att det hände mig, och om det hände fler elever. Jag anser att någon av de som håller i APU och utbildningen, någonstands har det blivit fel, slarvfel, alla är vi männsikor och kan göra fel, men man skall inte skylla ifrån sig, alla har gjort det tycker jag nog, ingen har tagit på sig att det blev fel, känns för mig som om att man inte behandlas respektfullt, alla människor har lika värde, och man borde rätta till fel/problem på en enda gång så inte det blir ett större problem. - slarv som gjorde mig ledsen. Jag är inte en sån tjej som är arg en längre tid, jag minns detta, men jag lägger det bakom mig. och ser framåt, hoppas att detta som hänt mig, inte händer fler, för nu kanske "de" håller mera ordning och kontakt med varandra.
Jag vet inte om jag agerade fullt rätt, men jag ringde enhetshefen och talade om hur det kändes för mig att behandlas så här. och att sitta hemma som elev och inte kontaktas om APU schemat och vem som skulle vara min handledare osv. att jag tycker det skulle ta tags i nu, och det gjorde hon på stört!
Det är lite pinsamt, jag hade inget schema att ge Lovas dagis, och de frågade mig för 3 veckor sen, jag svarade att det kommer nog snart, varje gång och det blir så fånigt pinsamt, ska jag nu gå till dem och säga det, Jag har fått mitt schema nu (två arbetsdagar för dem kvar) !! Jag ska förklara för dme men det känns lite pinsamt. (och så gott som jag talar om min utbildning och joberfarenheter)
Vem som än gjort fel, så var det nog inte med flit, det är jag medvetenom, men det var inte så ansvarsfullt kanske!
/Therese
Jag vet inte om jag agerade fullt rätt, men jag ringde enhetshefen och talade om hur det kändes för mig att behandlas så här. och att sitta hemma som elev och inte kontaktas om APU schemat och vem som skulle vara min handledare osv. att jag tycker det skulle ta tags i nu, och det gjorde hon på stört!
Det är lite pinsamt, jag hade inget schema att ge Lovas dagis, och de frågade mig för 3 veckor sen, jag svarade att det kommer nog snart, varje gång och det blir så fånigt pinsamt, ska jag nu gå till dem och säga det, Jag har fått mitt schema nu (två arbetsdagar för dem kvar) !! Jag ska förklara för dme men det känns lite pinsamt. (och så gott som jag talar om min utbildning och joberfarenheter)
Vem som än gjort fel, så var det nog inte med flit, det är jag medvetenom, men det var inte så ansvarsfullt kanske!
/Therese
måndag 2 november 2009
arg
Arg och ledsen.
ledsen över att jag inte vet vad jag ska göra, ska jag bli arg, får jag vara arg, vad ska jag göra åt att jag känner mig så tappad.
Jag känner inte att jag behanldas med respekt, och så går jag en sådan utbildning, sprider gott rykte om utbildningen och skolan, lärarna och så behandlas man så här, uhhh va jobigt det känns.
Jag vet inte vart jag ska vända mig, alla lån jag nu har, och allt kul jag tycket om denna utbildningen och ser en framtid i denna. och så stätts denna käppen i hjuet.... AJ!!!!
Jag är heskt ledsen verkligen, vart ska detta sluta, ska "de" få trampa på mej eller reser jag mig nu och säger ifrån.
/ Therese
ledsen över att jag inte vet vad jag ska göra, ska jag bli arg, får jag vara arg, vad ska jag göra åt att jag känner mig så tappad.
Jag känner inte att jag behanldas med respekt, och så går jag en sådan utbildning, sprider gott rykte om utbildningen och skolan, lärarna och så behandlas man så här, uhhh va jobigt det känns.
Jag vet inte vart jag ska vända mig, alla lån jag nu har, och allt kul jag tycket om denna utbildningen och ser en framtid i denna. och så stätts denna käppen i hjuet.... AJ!!!!
Jag är heskt ledsen verkligen, vart ska detta sluta, ska "de" få trampa på mej eller reser jag mig nu och säger ifrån.
/ Therese
söndag 1 november 2009
halloween /allahelogona
Spöknatt, kusligt, bus eller godis.
När jag var liten handlade Halloween/ allhelgona helgen om just det, spöknatt, kusligt, bus eller godis.
Nu när jag är vuxen och förälder så funderar jag på vad jag ska förmedla om denna helgen, ska jag ta mitt barn till kyrkogården, kyrkan eller ska jag inte det?
Ska jag gröpa ur en pumpa och pynta med den (som en hemsk figur)klä ut oss och äta lustig mat, osv.
Jag och Niklas valde att göra vå egen sak av helgen, vi bjöd in min mamma och Niklas pappa och hans fästmö till en ljuvlig middag hemma hos oss. Vi gjorde två pumpor, en ute och en till bordsdekoration, vi hade en trevlig fredagskväll, då vi tände ljus för våra döda och talade om dem och givetvis tänkte vi då på dem, och När Lova blir större och frågar så kommer vi berätta vad vi vet om halloween / allhelgona.
Vi kommer växa med henne.
Lördag – då var Niklas kok och bjöd på röd spöke spaghetti och grön bacon spök sås, lila spökmjölk. Lova åt som aldrig förr, och jag var skeptisk, visste inte om jag verkligen skulle få i mig denna måltid, (skulle den bli min sista ?)
- Jag gjorde ett försök och ja det var supergott, (när man blundar)
Man äter med ögat, och när man är barn är det kul och spännande med avvikelser i maten , den ser inte ut som vanligt men mamma och pappa äter, jag prövar (hihi va kul) – jag tror det kan vara en metod att ta till om barnen inte äter, spexa till den.
/Therese
När jag var liten handlade Halloween/ allhelgona helgen om just det, spöknatt, kusligt, bus eller godis.
Nu när jag är vuxen och förälder så funderar jag på vad jag ska förmedla om denna helgen, ska jag ta mitt barn till kyrkogården, kyrkan eller ska jag inte det?
Ska jag gröpa ur en pumpa och pynta med den (som en hemsk figur)klä ut oss och äta lustig mat, osv.
Jag och Niklas valde att göra vå egen sak av helgen, vi bjöd in min mamma och Niklas pappa och hans fästmö till en ljuvlig middag hemma hos oss. Vi gjorde två pumpor, en ute och en till bordsdekoration, vi hade en trevlig fredagskväll, då vi tände ljus för våra döda och talade om dem och givetvis tänkte vi då på dem, och När Lova blir större och frågar så kommer vi berätta vad vi vet om halloween / allhelgona.
Vi kommer växa med henne.
Lördag – då var Niklas kok och bjöd på röd spöke spaghetti och grön bacon spök sås, lila spökmjölk. Lova åt som aldrig förr, och jag var skeptisk, visste inte om jag verkligen skulle få i mig denna måltid, (skulle den bli min sista ?)
- Jag gjorde ett försök och ja det var supergott, (när man blundar)
Man äter med ögat, och när man är barn är det kul och spännande med avvikelser i maten , den ser inte ut som vanligt men mamma och pappa äter, jag prövar (hihi va kul) – jag tror det kan vara en metod att ta till om barnen inte äter, spexa till den.
/Therese
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
