Då var dagen kommen, det var vad jag tänkte när jag och Lova promenerade in på dagis gården, en solig morgon. Lova 16 månader gammal (liten) har blivit så stor så hon ska var här bland alla barnen. Hon kommer att få uppleva massor va spännande grejer, utan mamma och pappa (mimi o papi )..
jag har haft blandade känslor infrö och under dagis inskolningen. Kommer hon att trivas, kommer dom andra baren vara snäll, lika snäll som hon är. Lova är så givmild och kramig.
I ögonen på min lilla Lova lyser nyfikenhet och hon gillar dagis (när mamma är med)
För när jag skulle gå så blev hon rasande, och när dagispersonalen sa att gå du, vi ringer dig sen, oj va jobbigt det var för oss detta, jisses.....
Men en dag /efter 2 veckor och 3 dagar så släppte det skulle man kunna säga, hon accepterar att jag lämnar henne på dagis, gå hem och hämtar henne efter ca 4-5 timmar....
Lyckliga vi som har en sådan liten guldtös..... =)
Utan Lova lever inte jag, men med Lova är min familj vid liv..... och vi ska vårda den med all kärlek och respekt. Givetvis finns plats för fler, men nu är det bara henne ja ser, ingen annan är så här viktig för mig... Lova mitt allt, underbara söta barn. vi och jag är lika med Jag och min sambo Niklas.
/ Therese
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar