julestressen hos mig...

Hej, i denna stressiga juletid, så valde jag att skriva av mig lite här...

Jag har inte köpt alla julklappar ännu, - maten köpte vi igår. men visst var det stressigt och vi fick mathandlingen gjord p.g.a att Morgan (farfarn) kom och passade Lova...

Det snöade så igår att vi inte vågade ta med lillan i bilen och niklas fick ploga hela dagen, natten tills idag och kommer att få ploga hela dagen och kvällen idag.

jag behöver storstäda och göra julmysigt... och jag har såååååååååå mycket i skolan nu, jösses när ska jag hinna med allt som jag vill ha klart, visst är det inte det matrella som räknas på jul, men det är heller inte mysigt att vara stressad och inte känna att man är nöjd.

jag tänker vara nöjd, så nu ska det pluggas människan socialt och kulturellt, sen städa och hämta lova, fika med en vännina och köpa julklappar i stan. Sen hem och äta kvällsmat och lägga Lova och fortsätta plugga. imorgon plugga och plugga och på onsdag, torsdag fredag ska jag inte öppna en enda skolbok för jag ska inte stressa, sen ska jag ta nya tag och det käns som en bra och överenskommlig planering =)

// Therese

GOD JUL <3

funderare och kreaktivitet idag...

Nu var det en sånn dag som jag måste fundera på livet, meningen men julen och med alla andra högtider i Sverige iaf.
Jag funderade på vad som är viktigt för mig, och på vad som verkar vara viktigt för andra runtomkring mig.
Då först talar vi nu om julklapparna, är dom så viktiga?
för barnen är dom A och O, men om inte pappa är med och öppnar, är dom lika viktiga för barnet då,? eller är det viktigaste att vi har det mysigt tillsammans, om min dotter skulle kunna tala om detta så vet jag att hon skull esvara att bara vi är tillsammans.

Jag vet att de normer jag och min familj lever efter passar mig precis. men om jag ibland tänker efter på vad gör jag nu, står jag och tittar på saker vi inte har råd att köpa, och det ska jag köpa till den och den, för dom vill ha det, eller dom behlver det, - nej nej, det är inte därför det är jul....

Men många har nog så dåligt samvete att de bor långt ifrån varandra eller inte tar sig tid för varandra och liknande.

Vilket slit, kan man inte må gott året om, och ge varandra en fin present som vi ses och tar oss tid för varanra.

Jag vill ha Julefrid och tänker ge alla julklappar, men jag tänker framföra mitt budskap, lycka är glädje och glädje är du....vi tillsammans, skratt och gemenskapen....



GOD JUL om jag inte skriver innan julafton.


--------------------------------
meningen med livet, det var en fråga de tog upp på nyhetsmorgon idag 17/12 -09 TV4
Jag funderar inte länge på den frågan, Det är för mig att uppleva lycka... känna glädje, ge varann glädje och värme, kan man det och kan man ta emot så vet man meningen med livet..... enligt mig =)

Men svaret finns inte "skrivet" - utan det är lite upp till var och en, men om man titta på ex. pensionen vid 65 år, och genomsnitts livslängden ca 81 år, så kan vi förstå att man inte har en evighet på sig att leva !!! - Så lev det liv du vill, tänk dig för det varar ej för evigt, men var lycklig medan du levet.


/Therese

kille eller tjej spelar det roll, ja för en som är född i fel kropp kanske det gör det.

Född i fel kropp, att kroppen vill tillexempel. bli kvinna och i huvudet är kvinnan en man. Inte homsexuell utan född i fel kropp..

En ung tjej talar ut i tv 4 idag i programmet efter tio. (23 november -2009 kl 10 10 )
Kim är pojke men född i en tjej kropp och han är enäggstvilling, syster.

Funderingar sätter ju såklart igång i huvudet på mig, undrar på hur det kan gå till, att det händer, för det finns många fall i lilla Sverige, i Världen och jag tycker att det ska accepteras mer än vad det gör, man bör inte mobbas överhuvetaget, men varför reta någon som är normal men född med ett för den fel kön.... Jag tycker att alla kan sätta sig ner och fundera över, det kan inte vara lätt att känna. och att de som vågar tala om det och erkänna för sig själva och andra är starka och unika!

Mobbning är äckligt!

Fundering: Är de som är transexuella födda i fel kropp men de står ut med det och kan lixom leva i en kvinnas (utklädda i kvinnokläder) och som man ibland.

Har det alltid funnits? Starka människor finns, unika människor finns, så det tror jag....


/Therese

underar om det var många ute i Sverige som grät idag

Idag började min dag kl 06 00 =)
alltid härligt att komma upp i tid, eller hur?

Idag gick jag med Lova till Dagis, kl 09 00, men innan vi kom ut till vagnen så hade hon hunnit hitta förra julens kvarglömda (oöppnade) anjovisburk, och öppnat den.. Ja ja kan inte förklara känslan av att ta hand om denna smörja och stankt, uchhh va äkligt det var...

Tur att hon inte lucktar så nu, och dagis tyckte det var en rolig berättelse på morgonen....

Jag tittade på Maulo iefter tio idag ja, undrar om jag inte var ensam om att gråta, jag gråt tigerfloder, och kännde en känsla av att vilja förändra och förverkliga min dröm, (Jag, vill att du kommer tillbaka nu, min snäcka, vi vill ha tillbaka dig utan droger nuuuuu....) - personen det handlar om är hemlig, och berättelsen för mig också. men det jag fick se och höra ur Maoulos program i efter tio idag (fredag den 13/11 -2009) det träffade i stenen, i halsgropen, hjärtat och tankarna far hit och dit, en känsla av förvirring och jag (vi ) är inte ensamna......


Det var Filippa (en ung kvinna) hennes mor och syster (i publiken) och en kille (som är känd, minns nu ej killens namn) men historian som Filippas mamma och Filippa berättar, ja helt otroligt, bra gjort av dem, utelämmnade kan man tycka, men oj va bra och starkt gjort! De gjorde mig glad och ledsen. glad för att man fick hopp om att det kan bli så himmla bra.



/Therese

mitt glada liv skall jag smitta av mig till andra i behov.

en kopp kaffe, kollegeblock och bläckpennan i högsta hugg, det är terapi för min smak det, och långa samtal men mamma och Niklas förståss.

Jag mår bra i mig själv, jag kan tänka mig in i hur det är att inte göra det, och att det är svårt att göra förändring i sitt liv om det behövs, om man inte tar tag i sitt liv själv.

Jag har en värninna som mår så dåligt, hon dricker cocacola, kaffe och röker sig igenom livets tuffa dagar (som hon själv anser sig ha). Att hon har det jobbigt det kan alla se, flera barn och är inte alls gamal, inget arbete men en god utbildning, är gift men anser sig inte ha ett lyckligt förhållande. - tråkigt att ta tag i det livet, men annars växer problemen och blir större, svårare, fler blandas in osv. arnen och mannen har även de sina problem.

problem har vi väll alla, men olika gradersproblem.
hon kommer till mig, är trött och pustar ut, - jag är så trött, trött, nej jag orkar inte får hon fram till ett av barnen som vill ha hennes uppm'rksamhet.
- nä rjag försöker tala henne till rätta, kan hon få tårar i ögonen och sen pustar hon ut och säger . jag orkar inte.

jag vet inte vad man ska göra åt situationen men jag vet iallafall att jag är lycklig och försöker smitta av min glädje och energi till henne, jag säger vad jag tycker och försöker hjälpa henne genom att hon kan få tala ut. men frågan är egentligen, vad ska man göra, hon kanske inte orkar längre snart. + att hon är så överviktig. jag tog med henne på vattengympa en termin, men hon hade oftast bortförklarningar till att slippa följa med.


/Therese

resultatet av min besvikelse

Jag är fortfarande besviken på att det hände mig, och om det hände fler elever. Jag anser att någon av de som håller i APU och utbildningen, någonstands har det blivit fel, slarvfel, alla är vi männsikor och kan göra fel, men man skall inte skylla ifrån sig, alla har gjort det tycker jag nog, ingen har tagit på sig att det blev fel, känns för mig som om att man inte behandlas respektfullt, alla människor har lika värde, och man borde rätta till fel/problem på en enda gång så inte det blir ett större problem. - slarv som gjorde mig ledsen. Jag är inte en sån tjej som är arg en längre tid, jag minns detta, men jag lägger det bakom mig. och ser framåt, hoppas att detta som hänt mig, inte händer fler, för nu kanske "de" håller mera ordning och kontakt med varandra.

Jag vet inte om jag agerade fullt rätt, men jag ringde enhetshefen och talade om hur det kändes för mig att behandlas så här. och att sitta hemma som elev och inte kontaktas om APU schemat och vem som skulle vara min handledare osv. att jag tycker det skulle ta tags i nu, och det gjorde hon på stört!

Det är lite pinsamt, jag hade inget schema att ge Lovas dagis, och de frågade mig för 3 veckor sen, jag svarade att det kommer nog snart, varje gång och det blir så fånigt pinsamt, ska jag nu gå till dem och säga det, Jag har fått mitt schema nu (två arbetsdagar för dem kvar) !! Jag ska förklara för dme men det känns lite pinsamt. (och så gott som jag talar om min utbildning och joberfarenheter)


Vem som än gjort fel, så var det nog inte med flit, det är jag medvetenom, men det var inte så ansvarsfullt kanske!


/Therese

arg

Arg och ledsen.
ledsen över att jag inte vet vad jag ska göra, ska jag bli arg, får jag vara arg, vad ska jag göra åt att jag känner mig så tappad.

Jag känner inte att jag behanldas med respekt, och så går jag en sådan utbildning, sprider gott rykte om utbildningen och skolan, lärarna och så behandlas man så här, uhhh va jobigt det känns.

Jag vet inte vart jag ska vända mig, alla lån jag nu har, och allt kul jag tycket om denna utbildningen och ser en framtid i denna. och så stätts denna käppen i hjuet.... AJ!!!!

Jag är heskt ledsen verkligen, vart ska detta sluta, ska "de" få trampa på mej eller reser jag mig nu och säger ifrån.


/ Therese